METROPOL 

Programblad

MEDVERKANDE

Manus & regi: Joséphine Wistedt

Ensemble: 
Rickard Hasslinger, 
Ana Stanišić
Victor Ström  
Bianca Cruzeiro


Scenografi & Utställning: 
Fanny Senocq, Alice Bulukin &  Tilde Hansen

Kostym & Mask: Carolina Alvear Bello

Ljusdesign: Lina Benneth & William Wenner

Dramaturg: Jonas Bernander

Projektledare & ljuddesign: Fredrik Lundqvist

Insp.tekniker & arr reklamjingle: Nils Kakosesos 

Jacob Willén - Föreställningstekniker.

AI Digital art: Fredrik Emanuel Sjölund, Plux Stahre

Föreställningsvärdar: 
Tilde Hansen, Johanna Burman, Clara Bohman, Vendela Ericsson Damm, Majolie Blanco 


Pressfoto & Föreställningsbilder: Lanna Olsson

Producenter: Jens Choong, Alice Bulukin

Medverkande röster:
Cilla Thorell - Estrid
Batoul Moravejzadeh- Anouk
Victor Ström - Andningscoach
Ylva Fahlström Myrman - Reklamsång och röst

Medverkande i video:
Ru Huss Granberg
Sem Huss Granberg
Edgar Krogh Hasslinger
Saskia Wistedt Lundqvist
- Syntetbarn
Nils Granberg- Barnutvecklare


Metropol produceras av Svärmen & Kroppens Hus i samarbete med Stadsgårdsterminalen.

Med stöd av Region Stockholm, Stockholms Stad & Kulturrådet

OM FÖRESTÄLLNINGEN


Metropol är  teater-lajvish-adventure på vandring genom Stockholm och på plats i Stadsgårdsterminalen. En sci-fi skröna som bit för bit tar över din vardagsverklighet. En scenkonstupplevelse mellan såpopera och grekiskt drama, mellan utopisk dröm och fysisk realitet. 


I ett berättande som rör sig från ljudvandring på stan till immersivt scenkonstverk i Stadsgårdsterminalen, tar du dig genom inglasade trapphus och hemliga undersökningsrum, in i Metropol, och lär känna dess invånare, dess möjligheter och dess problem. Scenkonstplattformen Svärmen skapar tillsammans med Kroppens hus och Kollektivet Livet/Stadsgårdsterminalen ett mustigt, absurt, platsspecifikt scenkonstverk. 


I Metropol lever man för evigt i en tillvaro av nöjen och lustar. Barnafödande är förbjudet pga risk för överbefolkning. Men bakom fasaden har den svarta marknaden för köp av olagliga biologiska barn blivit allt mer lukrativ. Befolkningen i Metropol har dessutom på ett mystiskt sätt börjat decimeras. Vilka är de där smutsiga personerna som allt oftare syns till vid ingångarna till bortglömda byggnader och övergivna tunnelbaneperronger? 


METROPOL BAKGRUND


Vad gör det med människor och ett samhälle att aldrig behöva ge upp ens en millimeter av det utrymme man en gång mutat in? Det har har varit den centrala frågan i skapandet av Metropolvärlden. 


Vad händer när ingenting blir viktigare än att just jag, får fortsätta leva, i all evighet? Om man aldrig behöver göra den där sista eftergiften att till sist stiga åt sidan och lämna plats åt någon annan. Vad skulle det innebära om gamla generationer aldrig ersätts av nya? Om omsorgen om andra reduceras till en hobby? Vad händer med empatin om det egna lidandet avskaffas. Och om den enda kanske verkligt gemensamma nämnaren vi har, alltså döden, försvinner? Vad och vilka blir kvar då?


Eller som karaktären Evita säger, ”Vad händer när man upptäcker att förlusten av den där ihållande tonen av kristallklar sorg, som ligger som en tinnitus under allting annat, att det också är förlusten av en själv?”

ORD FRÅN REGISSÖREN


ETT LOGISKTISKT OMÖJLIGT POP-UP-PROJEKT 

 

Tematiken och första fröna till berättelsen om Metropol hade funnits med mig ett bra tag, men inte haft något hem. När jag fick höra att gamla Birka Cruises färjeterminal hade blivit ett kulturhus i Kollektivet Livets regi och att de letade scenkonstprojekt, var det lite som att poletten föll ner. Jag hörde av mig till Andreas Blom på Kollektivet Livet och berättade om idén. Han satte mig i kontakt med Fanny Senocq på Kroppens hus som för tillfället huserade i Stadsgårdsterminalens gamla tull - det som sen kom att bli hubben för staten Metropols rekryteringsverksamhet. Jag, Nils Granberg, Katarina Krogh och Fredrik Lundqvist med scenkonstplattformen Svärmen i ryggen, hade några möten Med Fanny Senocq och Amy Fee från Kroppens hus. Vi kände varandra på pulsen lite, men egentligen tände vi alla på idén och på samarbetet på en gång. Redan under första mötet började vi diskutera finansieringsmöjligheter. 


Efter sommaren 2022 dunkades det iväg ansökningar om finansiering och sen blev det som det blir i frilanslivet. Vi dök alla in i våra olika projekt och glömde nästan bort att ansökningarna gått iväg. Och så precis kring jul och strax efter nyår trillade beskeden in. Vi hade fått finansiering. Projektet skulle bli av. Plötsligt hade vi enormt bråttom. Det var redan januari och projektet behövde vara avslutat innan midsommar då Kroppens hus kontrakt på lokalerna i Terminalen går ut. 


Låt oss inte dyka in vad det innerbär av logistiska utmaningar med ett platsspecifikt formöverskridande frigruppsprojekt som sker i samarbete mellan tre fristående konstplattformar, i ett hus som varit fantastiskt intresserat och tillmötesgående och enormt roligt och spännande att jobba i, men som också har en stor och komplex verksamhet med många parallellt pågående projekt. När man zoomar ut och tittar på detta projekt utifrån inser man att det egentligen är ett logistiskt helt omöjligt företag. Men här står vi nu ändå med en föreställning, som på alla vis är summan av alla inblandades engagemang och kreativitet.


Entusiasmen och lusten som strömmat in i detta projekt, från såväl enskilda medverkande till de inblandade organisationerna har varit helt överväldigande. Folk har med liv, lust, frågor och fantasi dykt in i världen, karaktärerna, berättelsen och tillsammans byggt det Metropol vi nu öppnar upp för publiken. På ett sätt är Metropol ett frigruppsprojekt med alla de begränsningar det innebär i resurser och tid, och på ett annat är det en enorm konstruktion byggd av så många människors associationer och konstnärliga kapacitet. 


Jag ville i Metropol undersöka vad som skulle kunna vara kvintessen av en ultraindividualistisk kapitalism. Arbetet med själva projektet har dock varit den raka motsatsen till det. Det har varit en studie i engagemang, lyssnande och idékrockande. Det som har kommit ut är en knasigt, skevt och bisarrt ifrågasättande av vår nutid. Något jag är enormt glad över att få bjuda in till.